Jag kan bara inte sluta gråta

Jag kan inte sluta gråta var gång jag ser ett djur fara så fruktansvärt illa p g a människans ondska. Ja, det måste vara ren och skär ondska det handlar om när man tillåter värnlösa djur plågas till döds av olika anledningar.

För mig är djur som barn. Djuren, är precis som barnen, beroende av den kärlek, omsorg och omtanke vi vuxna ger dem. Det är dessa saker som får dem att må bra och känna sig trygga och i harmoni med livet. När vi berövar ett djur dessa grundläggande saker har vi talat om för både oss själva och omgivningen att vi anser oss stå över andra levande individer. Vi har makten att låta dem leva eller dö. Bara den vetskapen är ju i grund och botten grym.

Hur kommer det sig att en människa väljer att skaffa sig djur om denne inte genuint känner för detta djur och anser djuren ha en andra gradens status i livet? Att uppfostra djur kräver tid och tålamod, inte slag och sparkar. Att uppfostra barn kräver tid och tålamod, inte slag och sparkar. Vad är skillnaden egentligen? Båda dessa grupper av individer/varelser tyr sig till mamma/pappa, matte/husse och bara längtar efter att få känna kärlek och få veta att deras existens har betydelse.

Det finns inga lojalare än barn och djur. De tyr sig till dig som vårdnadshavare/ägare med hela sin kropp och själ. Deras kärlek är villkorslös och det enda de vill ha, inte ens kräver, är just kärlek och omtanke.

Ja, jag jämför barn och djur. Det finns en mycket enkel anledning till det och det är just det faktum att de är i beroendeställning gentemot oss vuxna. Det är vi som bär ansvar för deras välmående, inte de själva, då de inte har den förmågan. Domesticerade djur kommer aldrig att ha den förmågan och skaffar man sig ett, så bör man också ha i åtanke det faktum att detta oskyddade djur är ditt ansvar till den dagen den inte finns längre. När du inte orkar längre, eller vill, har du inte rätten att kasta ut detta djur.

När en människa inte kan känna ömhet för djur och anser sig kunna behandla dessa med grymhet och total brist på empati. Hur är de mot andra människor? Genomsyrar inte denna brist dennes inställning till även att innefatta människor?

Jag vet inte.

Det enda jag vet är att jag inte förstår.

En eloge till de människor som orkar dag ut och dag in se detta elände på nära håll. Dessa eldsjälar som arbetar med att ta hand om plågade, ensamma, övergivna djur. Tack för att ni finns.

Läs och beundra deras ideella arbete. Beundra deras outtröttliga kamp för djurens rätt till drägligt liv.

Livbojens hemsida:
http://livbojen.hemsida24.se/


Det finns ingen ände i hur grym människan kan vara. Vi pratar om rovdjur ute i naturen. Om hur vi ska kunna skydd oss osv, när det enda rovdjuret vi bör skydda oss mot är oss själva. Vi är av den värsta sorten.

Detta är en bild på en hund som räddades från att bli levande bränd. Några ungdomar tyckte att de kunde sätta eld på detta stackars djur och se det plågas till döds. Var och när gick det fel?