Hur förklarar man ondska?

Breivik har friskförklarats av tre psykologer och en psykiatriker. De flesta ställer sig frågan: Hur kan det vara möjligt?

Varför har vi så svårt att tro att bland oss människor finns det de som är ondskefulla och anser sig ha rätt till att handla ondskefullt p g a den övertygelse de har om världens rätt och fel och moral? Hur kommer det sig att vi så gärna måste ha en psykologisk förklaring till ondskefulla handlingar, så som den Breivik gjorde i somras?

Nu ska förmodligen fler psykologer undersöka honom och jag får en känsla av att den av alla dessa som kommer fram till att lider av något psykotiskt eller är schitzofren, kommer att få en medalj.

Nej, jag förstår inte heller hur en männska kan i flera år planera något så ohyggligt och med ett lugn också genomföra det fruktansvärda. Och till råga på allt vara nöjd med sin prestation efteråt. Det är oförklarligt även för mig, men är han sjuk? Är det enda sättet för oss människor att få ondska förklarat, att vi sätter en psykologisk etikett på människan?

Var alla SS -män genomonda? Vi vet ju att de genomförde "sitt jobb", som de själva uttryckte det, men att de kom hem till familjen och var goda och kärleksfulla pappor. Och självklart måste ju SS -männen varit medvetna om att det de gjorde var något fruktansvärt, men att de i sin övertygelse om att vara herrefolket och i tron om att Tyskland en dag skulle skapa Tredje Riket kunde genomföra dessa ohyggliga rensningarna. Hade de verkligen i den djupaste av alla övertygelser trott sig handlat rätt hade de stått för detta, men många valde att fly eller att ta livet av sig.

Hur föklarar vi detta? Hur förklarar vi den inneboende ondska som dessa män (och kvinnor under den tiden) bar med sig?

Har vi människor osynliga filter som vi måste underhålla med jämna mellanrum? Finns det godhet, finns det ondska. Och detta filter kanske fungerar som en moralens väktare, vilket talar om vad som rätt och vad som är fel. Detta kanske inte fungerar hos alla, utan ondskan väger tyngre, sipprar ut och moralen byggs utifrån detta?

Ångrar dessa män sina handlingar? Känner de någonting med de offer de lämnat efter sig? Kan de älska? Kan de skratta? Kan de gråta? Är de mänskliga?

Förmodligen, och det är väl detta som gör förståelsen av handlingarna så oförståelig. En människa med alla de mänskliga referenserna kan inte göra så mycket ont, om han/hon inte har en sjukdom som sätter alla etiska och moraliska regler ur spel?

Eller kan en människa vara, rätt och slätt, ond och ändå vara mänsklig?