Jag kan bara inte sluta gråta

Jag kan inte sluta gråta var gång jag ser ett djur fara så fruktansvärt illa p g a människans ondska. Ja, det måste vara ren och skär ondska det handlar om när man tillåter värnlösa djur plågas till döds av olika anledningar.

För mig är djur som barn. Djuren, är precis som barnen, beroende av den kärlek, omsorg och omtanke vi vuxna ger dem. Det är dessa saker som får dem att må bra och känna sig trygga och i harmoni med livet. När vi berövar ett djur dessa grundläggande saker har vi talat om för både oss själva och omgivningen att vi anser oss stå över andra levande individer. Vi har makten att låta dem leva eller dö. Bara den vetskapen är ju i grund och botten grym.

Hur kommer det sig att en människa väljer att skaffa sig djur om denne inte genuint känner för detta djur och anser djuren ha en andra gradens status i livet? Att uppfostra djur kräver tid och tålamod, inte slag och sparkar. Att uppfostra barn kräver tid och tålamod, inte slag och sparkar. Vad är skillnaden egentligen? Båda dessa grupper av individer/varelser tyr sig till mamma/pappa, matte/husse och bara längtar efter att få känna kärlek och få veta att deras existens har betydelse.

Det finns inga lojalare än barn och djur. De tyr sig till dig som vårdnadshavare/ägare med hela sin kropp och själ. Deras kärlek är villkorslös och det enda de vill ha, inte ens kräver, är just kärlek och omtanke.

Ja, jag jämför barn och djur. Det finns en mycket enkel anledning till det och det är just det faktum att de är i beroendeställning gentemot oss vuxna. Det är vi som bär ansvar för deras välmående, inte de själva, då de inte har den förmågan. Domesticerade djur kommer aldrig att ha den förmågan och skaffar man sig ett, så bör man också ha i åtanke det faktum att detta oskyddade djur är ditt ansvar till den dagen den inte finns längre. När du inte orkar längre, eller vill, har du inte rätten att kasta ut detta djur.

När en människa inte kan känna ömhet för djur och anser sig kunna behandla dessa med grymhet och total brist på empati. Hur är de mot andra människor? Genomsyrar inte denna brist dennes inställning till även att innefatta människor?

Jag vet inte.

Det enda jag vet är att jag inte förstår.

En eloge till de människor som orkar dag ut och dag in se detta elände på nära håll. Dessa eldsjälar som arbetar med att ta hand om plågade, ensamma, övergivna djur. Tack för att ni finns.

Läs och beundra deras ideella arbete. Beundra deras outtröttliga kamp för djurens rätt till drägligt liv.

Livbojens hemsida:
http://livbojen.hemsida24.se/


Det finns ingen ände i hur grym människan kan vara. Vi pratar om rovdjur ute i naturen. Om hur vi ska kunna skydd oss osv, när det enda rovdjuret vi bör skydda oss mot är oss själva. Vi är av den värsta sorten.

Detta är en bild på en hund som räddades från att bli levande bränd. Några ungdomar tyckte att de kunde sätta eld på detta stackars djur och se det plågas till döds. Var och när gick det fel?

 

 

Hur var det med momsen, billigare mat och fler arbetstillfällen?

DN:s rubrik:
Restaurangerna behåller priserna trots sänkt moms.
http://www.dn.se/ekonomi/restaurangerna-behaller-priserna-trots-sankt-moms

Momsen sjönk från 25% till 12%. Jag kan bara konstatera att restaurangägarna har fått mer pengar i fickan.

McDonalds har ju skyltat med att de sänkt priserna på sina gourméburgare, vilka de då höjde priset på för inte så länge sen. Ett spel för gallerierna. De säger också att de ska anställa fler. Jo, till svältlön.

Jag sitter och funderar på vad dessa pengar kunde ha gjort för skola, äldreomsorg, barnomsorg, vården osv. De områden som faktiskt behöver förstärkning och pengar och som sällan prioriteras.

Men som sig bör, så prioriteras områden som inte kommer oss människor till gagn överhuvudtaget. Områden där några få blir rikare och resten står bredvid och undrar hur sjutton samhället kan vara så orättvist... Hur tänker våra politiker? Eller tänker de så mycket alls?

       

Kvinnomisshandel

Det är så fruktansvärt tragiskt när kvinnor misshandlas och slutligen mördas av sina män. Trots att många av dessa skriker efter hjälp och bevis finns för att mannen hotat och slagit henne, finns det tydligen ingen hjälp att få av samhället. När så kvinnan brutalt mördas står polis, åklagare m fl och beklagar att det ska vara på detta viset.

Kvinnomisshandel tas inte på så stort allvar. Har aldrig gjorts. Det är bara en kvinna...någons barn, mamma, syster, svärmor, mormor, farmor, vän. En kvinna som var älskad och idag saknad.

Läs:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14150199.ab

Tolkningsfråga...

Migrationsverket utvisar till Syrien: "Finns ingen väpnad konflikt" http://nyheter.se.msn.com/gallery.aspx?cp-documentid=160253283

Ja, enligt Migrationsverket pågår det ingen konflikt i Syrien och anser sig ha all rätt att utvisa människor till detta land.

Då förstår inte jag vad nästa rubrik syftar till. Lite skoj med vapen? Synd bara att människorna råkar springa framför dessa vapen.

Fransk journalist dödad i Syrien

Minst åtta personer, bland dem en fransk journalist, har dödats i en granatattack i syriska Homs. http://www.expressen.se/nyheter/1.2676715/fransk-journalist-dodad-i-syrien

 

Konflikter på hög nivå.

Jag tycker att det är lite fascinerande att läsa om ett parti, som i dagens dato finns i vår Riksdag och har drömmar om att få styra Sverige efter sin egen övertygelse om hur livet ska se ut för svenska medborgare. Dock är jag, personligen, lite osäker hur de i partiet ska klara av denna uppgift. De kan ju för sjutton inte ens komma överens i partiet. Bråk, konflikter, avhopp och andra pinsamheter avlöser varandra och de fortsätter att gladeligen visa sina omogna och intetsägande nunor i pressen.

Men vad gör lite översitteri och maktfullkomlighet i partiet? Det är ju trots allt med dessa medel de vill styra sverige också...

Hanna Wigh orsakar avhopp i SD

http://nyheter.se.msn.com/gallery.aspx?cp-documentid=160259717

Man slutar ju aldrig att förvånas...

Snoop Dogg greps för narkotikainnehav. Han rökte lite joint i turnébussen. Näää, riiili?? Är det konstigt att han äter en feting till stek? (Och lika liten är han ändå...).

Och denna nyhet skulle...? Bekräfta det vi redan visste? Få oss att höja våra välansade ögonbryn av förvåning? Gråta av fasa? Vad?

Nåväl, en nyhet blev det,  men ingen förvånas...

(Och för att förtydliga - bilden togs inte i samband med gripandet. Steken var nog redan uppäten och han var förmodligen inne på sin efter-maten-joint.)

Allas vår senior Skarsgård

Är det inte dags för Stellan Skarsgård att ställa skorna på hyllan (läs: småynglarna i påsarna). Denna kommentar snodde jag av min yngsta. Hennes spontana reaktion mot att en nära släkting fortfarande vid (snart) 46-års ålder ska ha fler barn. Han fixar ju inte riktigt att känslomässigt sörja för de han redan har - 4 st.

Nåja, tillbaka till Skarsgård. Han skiljer sig från sin första fru, som han redan har 6 barn med och skaffar sig en betydligt yngre -35-åring och påbörjar en ny kull med henne. Han, själv, är 60 år. De har redan en 3-åring.

Jag förstår väl att frun, som fortfarande är ung och inga barn har, vill ha barn, men tänker de på att när deras två är i tonåren är Stellan 70+. Förhoppningsvis har han hälsan kvar och orkar.

Vad vill jag ha sagt? Jo, om en kvinna skaffar sig barn (om det för henne är möjligt) vid hans ålder eller t o m "bara" vid 50, skulle omvärlden reagera. Men när en man sprider sin outtröttliga säd vid den ålder är det ingen som reagerar. Det blir bara glada gratulationer. Lustigt. Skillnad?

Djupare än så blir det inte.

Joråsåatt...

Nu är skiten inne. Ja, jag menar tentan.

Jag kan här avslöja att jag nog aldrig slitit mitt hår så mycket för en tenta som jag gjort med denna. Fy, faaaaan!

Alltså, liksom, visst...språkhistoria är intressant, men det som gör det hela så tråkigt och krångligt är ju, de facto, att ordsök tar så onödigt lång tid. Stavningsregler fanns ju inte då de fornsvenska texterna skrevs, och Gudarna vet, efter denna tenta, att jag har setat och meckat med orden för att eventuellt hitta något som passar. Suck!

Men nu är den inne.

Och så fick jag besked om att en annan tenta blivit godkänd och därmed är kursen godkänd. Att arbeta drogförebyggande. Det var ju också kul, med tanke på att jag fått jaga läraren om resultat. Och trots ett antal meil, så lyser svaren med sin frånvaro. Inte förrän jag skriver lite mer bitskt kommer något svar. Tråkigt som fasen. Det andra tråkiga är att jag inte fått tillbaka de uppgifter vi lämnat in. Speciellt är det ett projektarbete kring just drogtemat, som jag skulle vilja ha tillbaka. Det arbetet skrev jag själv, trots att det egentligen var ett grupparbete, men funkar det inte med gruppmedlemmarna gör man det bäst själv.

Jaha, det var lite skit om mitt pluggande.

Förmodligen kommer det mer så småningom, då jag inte riktigt är färdig med allt. Härnäst är det c-uppsatsen och en historiatenta som hägrar. Härligt är det första jag kommer att tänka på.

Det ska i alla fall bli skönt att slippa frågor och kommentarer från kollegor om hur det kommer sig att jag inte är klar... Att jag förklarat min livssituation ett antal gånger för många av dessa spelar ingen rock n´roll. Det är ju klart att en ensamstående mamma, med tonårsflickor (med allt vad det innebär och varav en av dessa har mått riktigt jävla dåligt) och jobb + heltidsstudier, orkar hur mycket som helst, hur länge som helst. Det trodde jag också. Att ha mycket omkring mig är jag van vid. Gillar det. Vad som upptog min tankeverksamhet var min dotter. Det finns inget mer frustrerande för en förälder än att inte veta vad man kan göra för att barnet ska må bra. Den emotionella frustrationen och sorgen tog all min kraft.

Det tuffaste var nog att upptäcka att jag fan inte orkade hur länge och hur mycket som helst. Att jag faktiskt bara var en människa och inte en robot. Det var jobbigt. Jag har under alla tider klarat det mesta själv. Nej, jag har inte varit ensam. Jag har en underbar familj som gärna hjälper till. Det är bara jag själv som är så in i helvete envis och bångstyrig att jag bara måste göra det mesta själv.

Nåväl, alla vi kommer väl till någon form av vägskäl då vi måste prioritera. Fortsätta som vi gjort fram till den dagen eller bromsa och ta hänsyn till sitt eget välmående. Jag valde det senaste och sket i plugget. Hade inte haft koncentrationsförmåga nog att genomföra de tentor och uppsatser jag hade kvar. Gjorde dock ett försök, men stupade vid mållinjen av orkeslöshet.

Nej, jag var fan inte utbränd. Däremot trött efter många kämpeår.

Idag är jag piggare och har fått tillbaka en stor del av min energi. Minstingen mår bra och kommer att ta världen med storm! (Likaså storasystern, som fått vara stark och givetvis lidit av situationen precis som vi andra. Hon är värd alla kärleksröda rosor i världen! Min, I.) All min kärlek till er båda!

Känns bra.

O då e´re ba på´t igen!

Inga nyårslöften, bara en förbättring och förenkling av livet.

Jag måste, trots att jag sagt många gånger att det inte finns några måste;

1. Börja träna. Ryggen tar död på mig.
2. Bli bättre på att planera mitt pluggande. Och framför allt: Sluta skjuta upp det hela tiden!
3. Sluta röka. Men hur fan ska det gå till när jag vill slå världen på käften efter ett tag?
4. ...nope, inget mer just nu.

När ska då dessa måsten påbörjas?

Ett löfte till, då:

1. Jag ska börja med måste nummer 2. Och 4:an är ju lockande också...

Fokus, fokus, fokus...

Hur förklarar man ondska?

Breivik har friskförklarats av tre psykologer och en psykiatriker. De flesta ställer sig frågan: Hur kan det vara möjligt?

Varför har vi så svårt att tro att bland oss människor finns det de som är ondskefulla och anser sig ha rätt till att handla ondskefullt p g a den övertygelse de har om världens rätt och fel och moral? Hur kommer det sig att vi så gärna måste ha en psykologisk förklaring till ondskefulla handlingar, så som den Breivik gjorde i somras?

Nu ska förmodligen fler psykologer undersöka honom och jag får en känsla av att den av alla dessa som kommer fram till att lider av något psykotiskt eller är schitzofren, kommer att få en medalj.

Nej, jag förstår inte heller hur en männska kan i flera år planera något så ohyggligt och med ett lugn också genomföra det fruktansvärda. Och till råga på allt vara nöjd med sin prestation efteråt. Det är oförklarligt även för mig, men är han sjuk? Är det enda sättet för oss människor att få ondska förklarat, att vi sätter en psykologisk etikett på människan?

Var alla SS -män genomonda? Vi vet ju att de genomförde "sitt jobb", som de själva uttryckte det, men att de kom hem till familjen och var goda och kärleksfulla pappor. Och självklart måste ju SS -männen varit medvetna om att det de gjorde var något fruktansvärt, men att de i sin övertygelse om att vara herrefolket och i tron om att Tyskland en dag skulle skapa Tredje Riket kunde genomföra dessa ohyggliga rensningarna. Hade de verkligen i den djupaste av alla övertygelser trott sig handlat rätt hade de stått för detta, men många valde att fly eller att ta livet av sig.

Hur föklarar vi detta? Hur förklarar vi den inneboende ondska som dessa män (och kvinnor under den tiden) bar med sig?

Har vi människor osynliga filter som vi måste underhålla med jämna mellanrum? Finns det godhet, finns det ondska. Och detta filter kanske fungerar som en moralens väktare, vilket talar om vad som rätt och vad som är fel. Detta kanske inte fungerar hos alla, utan ondskan väger tyngre, sipprar ut och moralen byggs utifrån detta?

Ångrar dessa män sina handlingar? Känner de någonting med de offer de lämnat efter sig? Kan de älska? Kan de skratta? Kan de gråta? Är de mänskliga?

Förmodligen, och det är väl detta som gör förståelsen av handlingarna så oförståelig. En människa med alla de mänskliga referenserna kan inte göra så mycket ont, om han/hon inte har en sjukdom som sätter alla etiska och moraliska regler ur spel?

Eller kan en människa vara, rätt och slätt, ond och ändå vara mänsklig?

Allt annat är mer intressant...

Jag har alltså setat här vid min dator så gott som hela dagen och försökt påbörja tentaskrivandet. Hur jag har lyckats med det? Till min stora fasa - förbaskat dåligt.

Hur kommer det sig att allt, då menar jag precis allt, är mycket mer trevligare att sysselsätta sig med när skolarbetet ska plockas fram? How come, som man skulle fråga på engelska...?

Jag ska alltså plocka ut lite kasus, numerus, genus osv. ur gamla texter. Vilket kan te sig mindre lätt då grammatiken var lite hur man själv uppfattade den innan man plockade in lite regler skring skrivandet.

Jag ska alltså fylla ca 5 sidor med vettigt ihopplock från dessa texter.

Visserligen tycker jag att språkhistoria är lite halvintressant, men smeka geniknölarna för att visa hur konstigt de tänkte (grammatiskt) och skrev då, är ju kanske mindre roligt. Eller handlar det bara om att komma igång?

Förmodligen.

De e ba på´t!

Vilket jävla skit

Jag blir så innerligt trött på diskussionerna kring legalisering av cannabis. Oavsett vad forskningen kommer fram till eller vad båda sidorna tycker så är det faktiskt en drog som diskuteras och följderna kan bli ett beroende. Nej, alla blir inte beroende av några som helst droger, men de som blir det räcker och kostar både samhället och deras nära och kära en massa sorg och elände. Depressioner, ångest osv.

Vi har idag legala droger. Och utan att göra inlägget längre än så, även om jag skulle kunna, så frågar jag bara:"Behöver vi fler droger?" Mig veterligen räcker de vi har gott och väl. Sen kan man som vissa cannabisivrare jämföra cannabis med koffein och anse att alkohol är farligare osv. I don´t give a shit.

Jag ser och har sett vad alla dessa "harmlösa" droger gör och har gjort mot människor. Det räcker. Och det finns ingen som kan med bestämdhet hävda att denne aldrig någonsin skulle kunna hamna i drogträsket. Redan nu ser vi ju resultatet av vad bl a alkoholen för med sig. Inte alla blir beroende, men alldeles för många. Kan du garantera att du aldrig någonsin skulle kunna vara en av dem?

Jag skulle aldrig våga hävda det.

Vi behöver inte legalisera mer jävla skit.

2012 och tydligen annat

Gott nytt år och god fortsättning! Ska jag väl börja med.

Nyår, en överskattad kväll, där förväntningarna överstiger Nobelfestens.

Hos oss firades det i en lugn och stilla samvaro med några av familjemedlemmarna närvarande.

Det var faktiskt länge sen jag var på en nyårsfest. Nej, jag säger det inte alls med självömkan. Konstaterar bara. En gång var det en tillfällig arbetskamrat som bjöd in mig. Jag var singel och de flesta som skulle komma var par. Jag struntar väl i det. Jag var singel och jävligt nöjd med det. Jag hade ganska så nyligen separerat från tjejernas pappa och hade inte en tanke på tvåsamhet.

Nåväl, av välmening skulle hon försöka fixa in några singelkillar för min skull. Uppgjort och pinsamt.

Gick jag på festen? Nej. Jag är allergisk mot försök till sammanslagningar av singlar, speciellt när jag själv råkar vara den andra singeln. Eller var det så att hon i sista minuten hävdade att festen var inställd? Kommer inte ihåg. Kan så vara.

Som singel passar man inte in bland paren. Man är ett hot av någon jävla konstig anledning. Som att jag per automatik kastar mig över alla karlar som finns i min närhet och speciellt de som redan är upptagna. Det kanske i slutändan handlar om att kvinnorna inte är riktigt trygga i förhållandet, eller ser de sina karlar som notoriska kvinnojägare? Eller singelkvinnorna som vandrande madrasser, vilka tacksamt tar emot all form av "värme och glädje"? Desperata i sin ensamhet? Suck!

Jag har faktiskt vid ett par tillfällen blivit erbjuden att bli älskarinna. (Detta då jag varit ute på krogen). Jag är fortfarande, efter så många år, lite tveksam till hur jag riktigt ska reagera på erbjudandet, dvs synen på personen älskarinna. Det finns ju de som hävdar att älskarinnor har det förspänt. De får bara det gottesta och behöver inte deala med skitiga kalsonger, skrikiga ungar och andra vardagliga problem med karln.

Jag hävdar att man som älskarinna är en levande upplåsbar barbara. Skulle jag sitta och vänta på att evetuellt få ett samtal från en man som inte ens kan visa sig ute med mig, då han redan har en familj som absolut inte får veta något om mig? Sitta och vänta och vara tacksam över de små stunder han kan erbjuda mig?

Nä, fy fan.

Nej, jag blev inte någons älskarinna. Jag gillar inte tanken på att vara "den andra kvinnan". Jag ska vara kvinna nummer 1 i min mans liv.

Hur jag nu kom in på detta ämne.

Nä, det är inte så självklart att man som singel vill ha en partner till vilket pris som helst. Att vara själv innebär inte tråk och ensamhet. Dessa två saker väljer man lite själv. Familj och vänner fyller behoven av kärlek, värme och glädje. Vill man ha sex så finns det alltid frivilliga som ställer upp på lite förlustelse. Ut på krogen eller sök på nätet. Hur svårt kan det vara? Dock kan det ju inte garanteras att de man möter på krogen eller nätet är singlar. För trots allt finns det ju de karlar som vill vara otrogna, men det är inte singelkvinnornas fel.

Jaja, god fortsättning på året. Hoppas det blir vad ni önskar er!