Lilla Iris Klewe är en finsk film från 1962. Den handlar om en liten tjej som bor på landet, men hamnar hos sina rika släktingar i Helsingfors. Kvinnan i familjen lider av migrän, dvs då det passar henne. Barnen i familjen, förutom den minsta, behandlar henne som mindre värd. Hon är bara en lantlig släkting som inte kan föra sig och när hon försöker blir det fel och pinsamt, enligt deras mått mätt.
Lilla Iris är en rak och ärlig tjej. Hon kan inte ljuga och hon anser att alla helsingforsare ljuger. Ingen vågar stå för vad de säger och gör.
Men så finns det en annan familj, med pengar, som behandlar henne som jämbördig. De ser ingen lantlolla, utan en söt flicka som de gärna vill hjälpa.
Slutligen träffar hon sin far, som är en världskänd violinist.
Ur genus- och klassperspektiv, även stad vs landet, blir man ju förskräkt, men så måste jag ju påminna mig om att filmen är från början av 60-talet och dessa gamla kvarlevor kring genus och klass lever kvar. (Nå, till viss mån finns de väl fortfarande i vårt samhälle).
Jag gillar dessa gamla filmer, trots allt.
Happy endings.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar