Maricopa County

Joe Arpaio. Sheriffen som anser att fångar ska förnedras och de som inte gillar honom eller vill vandra samma väg som han ska slängas in i häktet/fängelset de också.

Randiga kläder. Svartvita. Rosa kalsonger.

Hans filosofi går ut på att vara stenhård, without mercy, så att ingen vill komma tillbaka. Fångarna ska leva under taskiga och tuffa förhållanden och ska både ses och behandlas som boskap.

Tror ni att kriminaliteten minskat i Maricopa County? Nope.

Det kan finnas två olika anledningar till det. En kan vara det faktum att alla är, enligt Mr Arpaio, potentiella kriminella och med den inställningen fyller han fängelsehålorna snabbt, vilket i sin tur innebär att statistiskt sett har kriminaliteten ökat. En annan anledning kan vara att det sätt Mr Arpaio försöker sig på inte biter på människor. Hårdare attityd har aldrig medfört minskad kriminalitet. (Visar även statistiken).

Mr Joe Arpaio är en man med stora komplex, samtidigt som han lider av hybris. Ingen kombination att rekommendera. Ingen moral. Etiska regler existerar inte. Psykopat? Han är en man som anser sig stå över alla normer och regler och beter sig därefter också.

Vidrigt.

Och detta tillåter amerikanarna i längtan efter att stävja blodtörsten. Sin egen blodtörst. För är det inte så att alltför många amerikaner anser sig själva ha en enorm rättspatos, vilken ger sig i uttryck av förtryck av andra som inte tycker som de?

Världens största demokrati?

(Småler lite)

Nej, USA är verkligen inte världens största demokrati. Världens största hycklare?

Jepp.

Mindre bra filmer

I helgen hyrde vi tre filmer. Vad ska jag säga?

By the will of GENGHIS KHAN - dubbad (eller så hängde läpparna inte med ordformuleringarna). And I say no more.

Born to raise hell med Steven Seagal - ett samarbete med ett rumänskt bolag? Nåväl, den amerikanska narkotikapolisen var av någon anledning i Rumänien eller... självklart var de där av den enkla anledningen att de ville sätta dit någon brutal och vidrig smugglare.

Lite kärlek lyckades de klämma in i filmen. Steven Seagal bodde ihop med en rumänsk, ung tjej som han hade en romantisk (sarkasm) juffla-scen med mitt upp i allt.

    Fan, jag som gillar Seagal. Ingen fightas som han och hans tidigare filmer    var sevärda, även om de inte är Oscars -produktioner. Den här filmen... shit, jag får rysningar och i mitt inre gråter jag en skvätt.

Billig, billigare, billigast.

RED - en komedi/actionrulle med Helen Mirren, Bruce Willis, Morgan Freeman, John Malcovich. Sevärd och gullig, även om det inte är en storfilm. Ett gäng gamla CIA -agenter jagas för gamla synder och ska elimineras, men att underskatta dessa pesnionerade agenter visar sig vara ett stort misstag.

     Helt ok film.


All denna spänning gjorde att mitt sällskap somnade innan sista filmen - RED.

Konstigt.



Looki, looki, no hands!

Ibland blir jag lite förvirrad av reklamen. Eller alltså, jag menar, jag förstår väl budskapet, men hajjar liksom inte grejen ändå.

Som den här Dettol No Touch Hand wash system. För att slippa bakterier från tvålpumpen, innan vi tvättar våra händer, rekommenteras då en No Touch -pump. Vi placerar våra händer under pumpen och den räknar in hur mycket tvål vi vill ha/behöver.

Intelligent är den tydligen också.

Hänger du med? Vi ska inte röra pumpen när vi pumpar ut tvål ur flaskan, för då sprider vi bakterier. Men..vi ska ju tvätta händerna.

Tänk dig vilken bakteriehärd ett dörrhandtag är. När kommer No Touch Doorknobs System?

Så mycket att säga

Joråsåatteeeee...

Hård eller rättvis?

Är jag hård som människa om jag visar att jag har bestämda åsikter och kan stå för mina åsikter? Jag, personligen, tycker inte det. Jag har åsikter och så länge ingen motbevisar mig och visar att det finns en annan bättre vinkel på det jag tycker, så varför ska jag ändra mig?

Jag är inte så radiostyrd att jag inte kan ändra mig. Jösses, hade jag varit benhård i mitt tyckande hade jag förmodligen inte bytt åsikt sedan jag var en gröngöling, och vad skulle det säga om mig i så fall? Det om något vore väl tragiskt. Jag skulle med andra ord inte ha utvecklats mycket sen ungdomens dagar.

Ofta anser, svenskar, att jag är tuff/hård. Och jag frågar: "Varför?" Svaret är:"Du är så bestämd i dina åsikter, i diskussioner..".

Så med andra ord, vore jag vag i mitt resonemang, mina diskussioner och åsikter, skulle jag uppfattas som...mjuk? Eller mes? Tröttsamt, ska jag villigt erkänna.

En kvinna tyckte jag var barsk. Anledningen var att jag inte gick på hennes offerkofta-diskussioner, där hon anklagade hennes älskares fru (hmm, blivande ex-fru?) om att försöka manipulera älskarens och fruns barn till att hata älskarinnan. Till saken hör att älskarinnan gjort sig "vän" med frun och barnen medan hon raj-rajat i sängen med mannen/pappan. (Och mycket annat därtill). Nåväl, älskarinnan tyckte att det var synd om henne, vilket givetvis inte jag gjorde och då var jag hård/barsk i hennes ögon (fick jag höra efteråt).

Vid andra tillfällen då jag hört att jag varit hård har varit när jag ansett att dåligt beteende bör ha konsekvenser och inte slätas ut med en smekning på huvudet och lite lamt säga orden: "Ajabaja, inte göra om det igen...". Speciellt där dåliga beteenden aldrig någonsin haft direkta konsekvenser.

Eller att barn bör uppfostras och få lära sig etik och moral, regler och normer.

Hård eller rättvis?

Jag anser att alla människor har rätt till en andra chans (vissa får t o m tredje, fjärde osv), då jag faktiskt inser att vi är resultatet av de möjligheter haft/har, förutsättningar vi haft/har, de val vi gör i de givna ögonblicken, den kärlek och trygghet vi upplevt/upplever osv. Det vi bär med oss i vår ryggsäck, det är en del av oss, men är inte statiskt och ryggsäcken kan tömmas och fyllas med andra erfarenheter och upplevelser. Dock menar jag inte heller att ett negativt beteende kan ursäktas med innehållet av ryggsäcken, däremot förstås och hjälpen bör vara därefter också. Vårt handlande har konsekvenser, oavsett om vi vill det eller inte.

Jag har svårt för "jag-är-ett-stackars-offer-för-alla-världens-omständigheter" -människor. Energitjuvar. Betacka mig för dem. Och livet har visat att det finns alldeles för många av dem. (Eller har jag haft oturen att få träffa alla? Dras de till mig som flugor till skit?)

Självklart har vi rätt att tycka synd om oss själva mellanåt, men inte ständigt gå omkring klädd i den där förbannade manteln som skriiiker offer.

Är jag hård eller är jag rättvis? (I alla fall ett ärligt försök till att vara rättvis).

Ibland säger jag saker t o m med ett leende...  

Vem och när?

Jag har en liten existentiell fundering som handlar om vissa grundläggande rättigheter för levande varelser.

I natt när jag hade svårt att sova beslöt jag mig för att lägga mig framför tv:n och hoppas på att något bra fanns att vila trötta (men inte sömniga) ögonen på. Jodå, en amerikansk deckare och då slog det mig...(konstigt att jag inte låg sömnlös hela natten).

Jaja, för att göra det kort. I de många serier som visas på tv har ofta hela-långa-dagen-arbetande-mitt-i-karriären-ensamma-män/kvinnor djur hemma som väntar på att de ska komma hem (så även i denna). Och när de väl släpar sin kropp, tung av trötthet och mycket arbete, sent på kvällen till hemmets ljuva nejder, så finns det en väluppfostrad hund som möter dem vid dörren.

Nu kommer frågan: Vem har matat hunden hela dagen och framför allt - när får den dra en lova ute på vägarna och tömma både blåsa och tarm?

You didn´t see it coming...men den frågan ställde jag mig i mitt nattliga analys-/funderartöcken.

Nå, vem?

Intresseklubben antecknar?

Fort, fort, fort fram med pennorna!

Anteckna!

Jag är trött.

Bara så du vet.

Ååh, lixom, va intressant..

Aaa, lixom, jag vaknade typ jättetidigt. Ååååh, va jobbigt, sen gick jag upp & tänkte äta lite, men kom o tänka på att ja måste durscha. ÅÅåh, va, jobbigt, sen gjorde jag de i alla fall. :PPPPP typ. Sen när jag durschat åt jag lite smörgås & drack ett glas...nä, det var nog lite mindre än ett helt glas mjölk. Sen när jag ätit & druckit tänkte jag va ska jag ta på mig idag? Jag började leta i  garderoben & hittade ett par skiiiitsnygga jins som jag glömt bort o en tröja jag köpt från jiina tricå. Åh, vad härligt! Sen när jag tagit på mig kläderna efter att missat byksbenet flera gånger gick jag till skolan och...sen när...

Lixom...

Typ...

Åååååh, men vadå??

Intressant? Vill ha en fortsättning?

Nä, trodde nog inte det. Det är inte ett dugg intressant att läsa om människors minutscheman och till råga på allt med taskigt skriftspråk. Kan det vara så att man vill göra sitt liv intressantare och mer händelserikt än vad det egentligen är? Eller gör dessa ett försök i att bli nästa stora bloggare och vinna hedervärda priser?

Ja, jag är elak, men tycker i alla fall att det är ointressant. Ok, i ärlighetens namn tycker jag väl att det är jättebra att man skriver överhuvudtaget, men det som irriterar mig är att dessa förmodligen inte ens anstränger sig att skriva rätt och riktigt.

Och nej, jag läser inte dessa, men kan råka på en och annan när jag snokar bland bloggarna.

Skriet /Edvard Munch?

Med mina grumliga morgonögon tittar jag ut genom fönstret och spärrar upp dessa små stackare av ren förskräckelse. I min hjärna ljöd ett gällt skri: "Det snöööaar!!!"

Tills den gråa massan hunnit registrera det ögonen verkligen såg...det var jävligt disigt ute...

Hemsidor

Jag kanske skulle helt byta nisch?

Jag kanske skulle ta och börja med att knåpa ihop hemsidor?

Seriöst. Ibland känns det som att de som jobbar med att pussla ihop hemsidor tror att en sida ska vara så plottrig som möjlig. Så mycket information, rubriker - underrubriker (sällan logiska) osv som du bara förmår att få in på sidan är det bästa.

Nope.

Det är bara irriterande och tidsödande.

Om de bara kunde fatta det.

Öppen dialog, kanske?

Jag satt och slötittade på tv:n samtidigt som jag skrev på min hemtenta (simultanförmåga, I know...). Kunskapskanalen var det som fick äran att vara påslagen. Det händer inte ofta. Tyvärr, med tanke på att den kanalen faktiskt har bra saker att komma med.

Nåväl, det som diskuterades var minoriteters berättigande bland majoriteten, typ. Och när jag slog på tv:n var det integrationsministern som pratade om invandring, främlingsfientlighet osv i Sverige. Han påståd att svenskarna blivit mer toleranta gentemot invandrare och invandring än de varit tidigare. Däremot är det några minoriteter som får smaka på fördomarna och avskyn (muslimer, judar och romer).

Detta ifrågasätter en invandrartjej med att fråga hur det kommer sig att Sverigedemokraterna lyckades ta sig in i Riksdagen om inte främlingsfientligheten ökat. Jag kommer inte riktigt ihåg vad ministern svarade, men slutklämmen var att vi inte ska glömma att 95% av den svenska befolkningen faktiskt inte röstade på dem.

Så sant, visserligen.

Och så måste jag faktiskt tilläga att det inte enbart var svenskfödda som röstade på SD. Det finns invandrare bland röstarna. Jag skriver invandrare, även om jag vet att många av dem är födda här, de är pappersvenssons osv. Det struntar jag i. Jag struntar i om vi pratar om 1:a, 2:a eller 3:e generationsinvandrare. Det jag reagerar mot är den brist på solidaritet som finns. Och Gudarna ska veta, att jag har hört uttalanden, av invandrare om invandrare, vilka Hitler skulle vara stolt över. Så till den grad kränkande att de står i jämförelse med de smädelser, kränkningar och förnedringar som bl a judarna fick utstå innan och under Andra världskriget.

Ja, vad fan vill jag ha sagt?

Jo, att när vi diskuterar främlingsfientlighet, rasism osv är det otroligt viktigt att belysa även rasismen hos och bland våra olika invandrargrupper. Rasismen finns i alla etniska grupper.

En elev sa till mig en gång, då jag talat om för honom att han inte hade rätt att kränka någon annan människa pga dess ursprung etc (han jämförde en folkgrupp med råttor och menade att de skulle utrotas och nej, det var inte judarna han pratade om), att han minsann inte kunde vara rasist. "Varför", undrade jag och till svar fick jag: "För jag är invandrare själv".

Så fel kan det bli när vi diskuterar främlingsfientlighet, rasism och nazism. När den oftast är enkelriktad.

Jaja, som sagt. Vad ville jag ha sagt? Jo, rasism-skiten finns överallt och kommer också att finnas så länge det pratas tyst om det, dvs typ, inget alls. Historien har gång på gång visat att tystnad inte fungerar och att vända bort blicken är helt värdelöst.

Bästa sättet att vädra bort fördomar, felaktigheter, tyckandet, vilseledd information osv är faktiskt att vädra dem öppet i form av diskussioner. Öppen dialog. Varför inte?

Ska man ta med sig passet till Öland?

Jaha-ja, då har jag fått min dagliga dos av "fan-det-är-inte-sant" -moment. Grundskolan är väl fortfarande obligatorisk i Sverige? Jag kanske har Törnrosesovit och missat något?

Jag tittar på Böda Camping och de visar ett gäng ungdomar från Lund (tror jag att det var) som ska till Öland och just Böda. När de är i Kalmar undrar de hur de ska ta sig över till Öland och mitt i alltet frågar en av killarna; "Behövs det pass?".

Vid ett senare klipp tror han att Öland förmodligen är en jättestor stad och att det bara heter...Öland. När de kommer över till Färjestaden undrar han givetvis om de nu är på Öland och en kvinna talar om att de kommit till Färjestaden (som ligger på Öland). Jag tror inte han uppfattar riktigt vad hon säger då han svarar reportern att han inte vet om hamnen har något namn (när reportern ställer frågan till honom) utan kanske bara kallas "vaktmästarhamnen" eller " nåt sånt". För Öland är ju...Öland.

Undrar vad han tror Böda är? Och jag hoppas för guds skull att Tv5 klippt programmet så att grabben ska verka mer..hmm, outbildad än han i själva verket är.