Jag gillar ärliga människor på facebook.

Ja, det år sååå sant. Jag gillar när människor är ääääärliga på facebook. Det enda jag undrar över är om de, som denna ärlighet riktar sig mot, vet om att de blivit utsatta för en annan persons ärlighet? För det är ju trots allt så att dessa ärliga människor sällan (läs:aldrig) skriver ut vem som är måltavlan för deras sanningsenliga, renhåriga ilskna, förbannade, arga, ursinniga kommentarer...

Eller så kanske de vet, men helt enkelt inte bryr sig?

Och osökt ploppar det upp en annan fråga. Hur kommer det sig att man inte vågar ta denna ärlighet på tu man hand med vederbörande? För om jag har sagt eller gjort något fel mot någon, så skulle jag vilja att det kom fram till mig personligen. Jag lägger inte så stor vikt i vad som skrivs på fejjan och därmed skulle jag nog inte ens riktigt fatta att en ilsken dra-åt-helvete-bitch-kommentar skulle ens vara menad till mig.

Eller så kanske begreppet ärlighet har fått en helt ny innebörd?