Lilla Iris Klewe (Pikku Suorasuu)

Lilla Iris Klewe är en finsk film från 1962. Den handlar om en liten tjej som bor på landet, men hamnar hos sina rika släktingar i Helsingfors. Kvinnan i familjen lider av migrän, dvs då det passar henne. Barnen i familjen, förutom den minsta, behandlar henne som mindre värd. Hon är bara en lantlig släkting som inte kan föra sig och när hon försöker blir det fel och pinsamt, enligt deras mått mätt.

Lilla Iris är en rak och ärlig tjej. Hon kan inte ljuga och hon anser att alla helsingforsare ljuger. Ingen vågar stå för vad de säger och gör.

Men så finns det en annan familj, med pengar, som behandlar henne som jämbördig. De ser ingen lantlolla, utan en söt flicka som de gärna vill hjälpa.

Slutligen träffar hon sin far, som är en världskänd violinist.

Ur genus- och klassperspektiv, även stad vs landet, blir man ju förskräkt, men så måste jag ju påminna mig om att filmen är från början av 60-talet och dessa gamla kvarlevor kring genus och klass lever kvar. (Nå, till viss mån finns de väl fortfarande i vårt samhälle).

Jag gillar dessa gamla filmer, trots allt.

Happy endings.

Julefrid

Jaha-ja, nu är juletiden över för denna gång. Det har varit lugnt och behagligt. Ingen stress. Det brukar jag inte göra. Finns ingen anledning.

Nu inväntas nyårsfirandet. Inte för att det blir något märkvärdigt. Just vid skrivandets stund känner jag att hemmet lockar med mat och lugn. Det finns en tendens att nyårsfirandet för med sig stora förväntningar. Der ska vara stort och märkvärdigt.

Nåväl. Snart är det vår. Eller, det är vår redan med tanke på hur varmt det är ute?

Vädrets gudar spelar oss ett spratta och vi sitter i våra stugor och förundras över den förvirring som råder hos vädergudarna.

God fortsättning!